Rätten att välja.
Har precis läst en artikel om frivillig barnlöshet.
Och jag måste bara reflektera över detta.
Jag inser att samhället är lustigt. Att man inte kan välja bort barn som kvinna utan att ses som helt onormal och få någon slags "monster" över sig. Kalla och hårda kvinnor utan hjärtan som inte vill ha barn.
Samtidigt finner jag det föga obehagligt, att samhället är så hårt åtskruvat att rätten att välja barn ifrågasätts.
Hur många ifrågasätter de som skaffar barn? Är barn egentligen för alla? Kanske är det där vi bör börja, måste alla kvinnor vilja ha barn?
Jag inser att även jag haft en bestämd åsikt i detta ämne men numera börja ändra mig. Dels för att jag gång på gång får frågan om "det inte är dags att skaffa en till?"..
Nej, nej det är inte dags att skaffa en till. Faktum är att jag inte ens är säker på att jag vill ha fler barn.. Jag är jätteglad över mitt lilla barn som jag har, men därmed inte sagt att jag på någon begäran automatiskt ska vilja ha ett till.
"Hon måste ju få syskon". Ja men hon måste även ha en mamma som vill ha syskon.. Det är det ingen som funderar över.
Om dessa barnlösa kvinnor inte vill ha barn, varför ska samhället då ifrågasätta detta? Vi borde istället framhäva dessa modiga kvinnor som vågar lita på sin vilja.
Barn som slipper växa upp i familjer som inte ville ha dem från början, och de föll för pressen från samhället.
Jag vill slå ett slag för rätten att välja, välja tio barn om man vill det, välja ett, två, tre eller inget alls.
Och en önskan om att bli respekterad för sitt val.