När det gör ont att känna efter
PUBLICERAT: 2012-01-13 // 21:24:11
UNDER: Allmänt
Jag ser en sak så klar nu.. Även om det inte är enkelt bara för det.
Innan jag fick barn så tänkte jag massor på hur jag skulle vara, ni vet, uppfostra och så. Inget blev som jag tänkt mig. För det första vet jag inte vad man gör när man "fostrar", ordet klingar illa i mina öron.. Kanske för att tankarna får mig tillbaka till det tidiga Sverige och den fostran som man använde då.
Men även för att jag inte tror på idén med just fostran. Det är som en slags försök att forma en egen individ till något som ska passa in i samhället. "Ät ordentligt", "Sitt still", "Säg tack"..
Jag vet inte, ibland påverkas jag ändå och krystat och tvångsmässigt klämmer min lilla ur sig ett tack, för att "mamma ska slippa skämmas", för MIN skull, för att JAG inte kan hantera situationen.. Herregud om jag har ett sådant behov att ordet kan väl JAG säga tack, "Tack fina tant för att du ger mitt barn en kaka, hon blir glad".
Men sådär bra går det ju inte alla gånger.. Fan vad jag påverkas av allt..
Fast vad vore jag annars, om jag inte påverkades av min omgivning?
Slutsatsen är ändå, att alla barn i grunden är besvikna på sina föräldrar, och alla föräldrar önskar att de hade gjort bättre, annorlunda.
Jag kan inte "fostra" på det "rätta" Svenska sättet.. Men jag får hoppas att jag känner att jag gjorde så gott jag kunde för Signe, utifrån den situationen jag befann mig i.
Äh fan vad svårt det är att veta hur man ska och bör göra.
Jag säger i alla fall till Signe varje dag, oftast flera gånger om dagen, att jag älskar henne och att hon är perfekt precis som hon är.. Jag vet inte hur långt det räcker.....Långt hoppas jag.
.
Innan jag fick barn så tänkte jag massor på hur jag skulle vara, ni vet, uppfostra och så. Inget blev som jag tänkt mig. För det första vet jag inte vad man gör när man "fostrar", ordet klingar illa i mina öron.. Kanske för att tankarna får mig tillbaka till det tidiga Sverige och den fostran som man använde då.
Men även för att jag inte tror på idén med just fostran. Det är som en slags försök att forma en egen individ till något som ska passa in i samhället. "Ät ordentligt", "Sitt still", "Säg tack"..
Jag vet inte, ibland påverkas jag ändå och krystat och tvångsmässigt klämmer min lilla ur sig ett tack, för att "mamma ska slippa skämmas", för MIN skull, för att JAG inte kan hantera situationen.. Herregud om jag har ett sådant behov att ordet kan väl JAG säga tack, "Tack fina tant för att du ger mitt barn en kaka, hon blir glad".
Men sådär bra går det ju inte alla gånger.. Fan vad jag påverkas av allt..
Fast vad vore jag annars, om jag inte påverkades av min omgivning?
Slutsatsen är ändå, att alla barn i grunden är besvikna på sina föräldrar, och alla föräldrar önskar att de hade gjort bättre, annorlunda.
Jag kan inte "fostra" på det "rätta" Svenska sättet.. Men jag får hoppas att jag känner att jag gjorde så gott jag kunde för Signe, utifrån den situationen jag befann mig i.
Äh fan vad svårt det är att veta hur man ska och bör göra.
Jag säger i alla fall till Signe varje dag, oftast flera gånger om dagen, att jag älskar henne och att hon är perfekt precis som hon är.. Jag vet inte hur långt det räcker.....Långt hoppas jag.
.
Kommentarer
Trackback