Är det bara jag som efter 2,5 år fortfarande blir alldeles Stum och sjukt fylld av kärlek när det plötsligt slår mig, att detta ljuvliga barn som sitter framför mig är MITT!!! I morse pussade hon mig på kinden och citerade Emil:" det gjorde jag av min godhet". Den som nånsin gör henne illa kommer att dö, uppfattat?