Val i livet
Det är väldigt svårt för mig att se på när människor lurar sig själva, liksom fiskar efter bekräftelse på att deras egen galenskap är okej.. Självbedrägeri kallas det. Jag har ägnat en stor del av mitt liv åt detta, alldeles för stor del faktiskt. Nu är det ju så finurligt med självbedrägeri att det finns ingen annan än du själv som kan göra dig fri från detta, och det är ingen lätt liten utmaning. När man väl börjar med denna frigörelse från att lura sig själv att ständigt kliva på fel tåg och hoppas att man kommer rätt, när man väl slutar då kommer det en tsunamivåg av ångest och skam över den personen man en gång varit, en sådan stark ånger över allt man gjort mot andra och sig själv. Jag har under många år arbetat fram massa mod för att våga kliva av det där tåget, varit på g många gånger, börjat och slutat och gjort det halvdant... Nu har jag börjat på riktigt, och fy fan säger jag bara... Men så mycket lyckligare jag kommer att bli i framtiden. Jag har under vägen sållat bort energtjuvar samt dessa som fortfarande dag ut och dag in bedrar sig skälva och våldtar sin egen vilja, för jag orkar inte se skiten. Problemet som uppstår är Dock att människor runt mig, kloka fina människor, ibland ändå hamnar i dessa stadier av självbedrägeri, och även jag då och då. Och jag vill inte vara en bidragande orsak till att dessa människor går ner ännu mer i skiten och jag tänker aldrig mer bekräfta någons galenskap... För det är den sämsta hjälp man kan ge någon.. Att säga att något som man vet skadar dem är okej att fortsätta göra... Ja amen på det! Jag befinner mig i Skåne, jag har haft en fin dag och inte sagt hej till mina hjärnspöken utan vänligt bett dem att gå, skönt för själen. Nu ska jag sova. Kram på er❤