Jag nämnde tidigare här om utseendefixeringen.. Jag känner av pressen, och stressen.. Samma visa varje år, inför sommaren, inför jeansshortsen, inför hela jävla brunast-och-smalast-är-snyggast-hejjandet..

Jag försöker värja mig, titta åt ett annat håll.. hålla för öronen, vara nöjd såhär..

JAG vet alldeles för väl att jag inte behöver hia upp mig, att jag ÄR nöjd, att man inte blir lyckligare, att man bara kommer vilja ha mer och mer..


Men jag tänker på alla unga tjejer som matas med detta, dagligen.. jävlar och fan var hårt det måste vara.. jag vet ju, var ju nyss där, är där ännu. Man kan inte värja sig mot utseendehetsen, och om någon har ett tips på hur man faktiskt lyckas, kan ju höra av sig.. För det spelar ingen roll hur många som säger åt en att man är fin, man fattar ju inte.. Det går ju inte in i skallen...

jakten, den ständiga, den pågår i evigheter.. och inte fan blev vi lyckligare för det.

Jag måste sluta snurra igång tankarna, omge mig med sunda människor och njuta av det fina i livet..


Gó kväll på er bästa läsare.


"Somebody that I used to know"