Människor runt mig håller på med sina bantingskurer, matscheman hit och dit..


Jag har ett jätteproblem att umgås med dessa.. Min hjärna kickar igång direkt på detta och börjar snurra.. "borde inte du Tove, borde inte också du banta ner dig liiite till".... Åhhhh jag får sådan panik över att jag inte bantar.

Jag vet att detta är MITT problem och att jag har ett matmissbruk som inte är sunt.. och jag vet att jag borde vara nöjd nu, inte hålla på och trissa igång bantningen igen. Men det är så svårt..

Huvva... Aldrig är man nöjd, aldrig är det bra nog.. tröttsamt. Jag längtar efter mina icke-bantanade kompisar..

Det är svårt det där... fan så svårt.. och inget trevligt problem att ha.. att inte kunna hantera det..

Jag försöker att titta åt ett annat håll... inte gå igång på det. Men jag har så svårt att värja mig.
Tycker att jag också borde kunna pressa mig lite mer.. lite lite mer..

Min stora bov är sockret.. jag vet det. Jag borde lägga av med skiten så jag slipper abstinensen.. Inte får att jag äter så mycket socker att jag går upp i vikt, utan för att hjärnan ständigt saknar det.. ständigt är på sin vakt. Jag ska göra ett rärligt försök.. att skippa det vita sockret, så jag slipper vara knarkare på det.. för det är ett jäkla beroende vill jag lova.



Hoppas ni får en bra dag.

Jag ska försöka sansa mig. lugna mitt stackars psyke..

jävla skit fixering

Kram på er